Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Tisdag02.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Resumé insikt

Alexander Bard anser att reklamen är orsaken till cancelkulturen: "Politisering är varumärkenas sista desperata falsettskrik"

Alexander Bard anser att reklamen är orsaken till cancelkulturen: "Politisering är varumärkenas sista desperata falsettskrik"

Han fick sparken från TV4-programmet Talang på grund av hur han uttryckte sig i sociala medier. Nu ger Alexander Bard sin bild av drivkrafterna bakom cancel culture-fenomenet. Och berättar varför han tycker att allt är marknadsföringens fel.

Publicerad: 24 Februari 2021, 14:18

Ämnen i artikeln:

Alexander BardCancel cultureReklambyråerSociala medierDigitaliseringTV4TalangBianca Ingrosso

Alexander Bard.

Foto: Volante Förlag / Pressbild.

Det var i juni förra året som medieprofilen Alexander Bard, som själv använder epitetet internetfilosof, fick sparken från TV4:s Talang. Beskedet kom efter att han på Twitter attackerade Black Lives Matter-rörelsen och skrev att svarta borde ”jobba i stället för att leva på bidrag”.

I dag är den här händelsen avklarad, Bard har gett sin syn på det inträffade – det har också TV4 och produktionsbolaget Fremantle.

Det är alltså inte därför vi kontaktar Alexander Bard i samband med att vi skriver om cancel culture utan för att vi är nyfikna på hur han, som själv blivit cancellerad, ser på fenomenet och vad som är orsaken till det. Och han skräder inte orden:

– Cancel culture innebär att hedniska lynchmobbar har kommit tillbaka i kulturen via sociala medier. Det är allvarligt. Om vi blandar ihop yrkeskompetens med politiska åsikter kan alla bli av med jobbet och det är fruktansvärt. Det här måste bli en facklig fråga så man tryggt kan gå till sitt jobb alldeles oavsett om man uttrycker politiska åsikter eller religiös tro på fritiden. I dag räcker det till och med att det går rykte om att man uttryckt sig på olika sätt för att man ska bli av med jobbet, säger Alexander Bard.

Vad tycker du är det tydligaste symtomet på cancel culture?
– Man försöker undanröja personen dess plattform. Man försöker utnyttja momentum genom att förfölja personen, gräva i och ge sig på personens privatliv. Jag har själv varit med om detta, där man dessutom tillskrev mig åsikter jag inte har. Företag som blir utsatta för cancel culture har själva spelat ett högt spel och när man gör det kommer sedan attackerna på sociala medier som konsekvens, säger Alexander Bard och kastar iväg ytterligare en känga till just företagen:

– De är konflikträdda – kan inte hantera konflikter. Då sparkar de folk som blir besvärande för dem. Detta är en dyrbar soppa som tar många år att rensa upp i och företagen själva, kommunikationen och marknadsföringen är boven i detta. Vi måste avpolitisera arbetsplatserna.

Hur menar du att marknadsföring och kommunikation är boven?
– Att använda sig av politiska argument i sin marknadsföring är ett tecken på desperation. Det handlar om att man inte når fram med sin reklam. Folk ser reklam som spam. Politiserad reklam är ett tecken på att reklamen gått upp i falsettläge. Jag har en oneliner som passar bra här: ”Om man säljer madrasser i Mariestad ska man inte låtsas som att man öppnat bageri i Burundi”. Företagen försöker helt enkelt sko sig på debattklimatet i sociala medier. Men vi förstår att företagen inte öppnat ett bageri i Burundi när de egentligen säljer madrasser i Mariestad. Därför föraktar vi dem – deras anseende kommer långsamt fräta sönder.

Men hur menar du att marknadsföring är anledningen till cancel-kulturen?
– Folk hatar reklam i dag och vi måste fatta det. Vi är spytrötta på påtvingade budskap: Det finns flera studier som visar att man inte vill ha reklam online, man trycker bort den i majoriteten av fallen. Vi lever i en värld där alla vill ha ens ögon och öron. Det har lett till att kommunikatörerna har gått upp i falsettröst, försöker bli hippare och coolare och skriker högre och mer. De pratar inte längre om produkt och tjänst utan politiserar sina budskap för att nå igenom. Det i sin tur äter sig in på arbetsplatserna, vilket gör att de anställda lever farligt. Jag försvarar alltid det civila samhället och varje enskild människas rätt att vara politisk på sin fritid. Detta ska företagen inte lägga sig i. 

Cancel culture finns inte, det vi ser är bara marknaden som styr – precis som vanligt – finns det de som menar. Hur ser du på det?
– Det är ren lögn. Jag blev själv av med ett uppdrag. Det finns hur många fall som helst som bevisar att cancel culture finns. Det är ett hot mot yttrandefriheten. På en arbetsplats ska man bli bedömd för sin yrkeskompetens, inte för något annat. Företagen blandar in politik och det är väldigt farligt. Det kommer gå åt helvetet. 

Det finns ju också de personer (och studier) som hävdar att politisk marknadsföring är nyckeln till framgång.
– Det är kortsiktigt tänkt. Det är företag som försöker utnyttja den politiska diskussionen för att nå fram med sin marknadsföring i dag. Men företag har ingenting med politik att göra. De har tre uppdrag: att skapa nöjda och glada kunder, att ge de anställda bra betalt och att ge aktieägarna utdelning.

Oatly är ju ett exempel på ett företag som vuxit snabbt, vad många menar, tack vare sin polariserande kommunikation.
– Oatly säljer bra för att de gör en bra produkt. Om de hade gjort sin marknadsföring utan att ta ställning och i stället enbart pratat om produkterna hade de vuxit ännu snabbare.

Alexander Bard menar vidare att företag i sig har svårt att bli populära på sociala medier. Det är personer man vill följa, inte företag. Det är ytterligare en anledning som gör att man har svårt att slå igenom bruset med sin marknadsföring, enligt honom. Och internet i sig:

– Om man vill gå på krogen vill man inte ha annonser för krogen, utan betyg från tidigare restauranggäster. Det finns inte en Stockholmsrestaurang som har under fyra stjärnor, för de självdör. Reklam och marknadsföring är dött: Algoritmerna tar över nu.

Hur ska man göra då, som företag, enligt dig?
– Man ska tillverka världens bästa produkt. Eller Sveriges bästa produkt, om man vill satsa lokalt. Då behövs ingen reklam eftersom internet ger oss ärlighet med sin ranking och algoritmer. Det tvingar fram kvalitet. Reklambyråernas svar på det är politiserad reklam som en sista utväg: ett sista desperat falsettskrig.

Hur ska varumärken hantera den här nya verkligheten? Om cancel culture finns så är det något man även som företag – och inte bara person – kan utsättas för?
– Man ska stå emot den och försvara sin integritet. Man ska säga att vi är ett företag som gör den här produkten, vi jobbar med stolthet och gör allt vi kan för att skapa en så bra produkt eller upplevelse som möjligt. Har man inte den stoltheten så kan man lika gärna gå under. Det går inte heller att ”pleasa” en mobb – då kommer massan bara förakta dig. Oftast funkar det också att hålla tyst, för till slut så dör sociala medier-stormar. H&M är ett exempel på ett bolag som haft problem och också hållit tyst. Men H&M borde aldrig ha gett sig in i politiseringen från första början, det har gjort att de är i konstant reträtt. Företagen är dåligt förberedda på den enorma backlash som kan komma i och med politiseringen. Det får de ta eftersom de lekt med politiska budskap.

Det kan ju också vara så att man gjort fel. När ska man backa och be om förlåtelse?
– Konsekvent om det är så att man varit politisk i sin marknadsföring. Då ska man säga: ”Vi gjorde en kampanj där vi cyniskt försökte använda oss av politik för att få fler kunder. Från och med nu ska vi tillverka bra varor och produkter och vi välkomnar feedback.” För mig handlar detta om rak kommunikation, man ska kommunicera i huvudsatser, inte i bisatser. Det är det enda raka sättet att kommunicera som företag. Gör man kunderna nöjda så gör man algoritmerna nöjda. Svårare än så är det inte. Som företag ska man snarare vara stolt över att ens arbetstagare inte håller med varandra, det ska man värna om.

Vad ser du för framtid vad gäller cancel culture? Var tror du att vi är på väg?
– Så länge som företagen tror att politiserad marknadsföring är en genväg till framgång kommer vi att få se cancel-kulturen. Bort med förgiftningen av kommunikationen och jobba med öppen och rak dialog så kommer också cancel-kulturen försvinna. De företag som håller sig borta från politiken är de som kommer att lyckas absolut bäst. 

Händelsen där Alexander Bard fick sparken från Talang förra året är som sagt redan avklarad. Men vi vill ändå fråga honom hur han ser på händelsen, så här i efterhand.

I dag är Alexander Bard starkt kritisk till hur produktionsbolaget Fremantle hanterade situationen och menar att han och ”flera andra i USA” blev av med sina uppdrag samtidigt. Det var, enligt Alexander Bard, produktionsbolaget som satte press på TV4. I samband med tweeten om Black Lives Matter-rörelsen gick Fremantle ut i ett inlägg i sociala medier och skrev:

”Alexander Bards kommentarer är helt oacceptabla och motsatsen till vad Talang-varumärket representerar. Fremantle har informerat TV4, som kontrakterar Alexander Bard direkt, att vi insisterar på att han ska tas bort omedelbart och inte återvända till programmet under några omständigheter”.

Kan du någonstans förstå att det kan bli svårt för en arbetsgivare att hantera att en arbetstagare uttrycker sig så här i sociala medier?
– Nej, det gör jag inte alls! Om du sparkar dina anställda kommer alla spotta på dig och förakta dig. Fram tills dess att Fremantle satte press på TV4 har kanalen hela tiden sagt att de vet att Alexander Bard är kontroversiell och att de som företag inte står bakom mina privata åsikter, men att privatpersonen Alexander Bard är en sak och yrkespersonen en annan. 

Bianca Ingrosso, som också satt med dig i juryn, krävde ju att kanalen skulle avsluta kontraktet med dig om hon skulle fortsätta. Hade det kravet ingen inverkan här?
– Nej, Bianca har inget att säga till om. Det var helt och hållet press från produktionsbolaget. Jag anser att Fremantles beteende var helt fruktansvärt. Alla människor som älskar yttrandefrihet kommer att förakta företagen som beter sig så här. Vi lever i ett samhälle med yttrandefrihet, motsatsen vore ett fruktansvärt samhälle.

Yasmine Winberg

Amanda Törner

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.